Night

 

Är olycklig och galen som alla andra. Del två i mitt epos, tidningen kulturen.

 

 

 

 

Innan jag somnar har det åtskilliga gånger drabbat mig. Klotblixtar lägger sig som en mullrande hinna; ofta när vi besökte honom på rummet i den slutna avdelningen där han  spenderade sina sista år, hade han hörlurar på sig. Ögonen var vidöppna trots att han tycktes befinna sig i ett sömntillstånd. Kroppen var spänd och stel. Kall. Att röra vid hans lemmar fick mig att tänka på bårhusfeber; en natt stillade jag min nyfikenhet, tog av Aleister de stora grå hörlurarna och satte dem på huvudet. Ljuden, orden, skrämde mig. Loopat, fram och tillbaka – ljöd kryptiska, dova, oljud som jag inte kunde placera. En trött, långsam mansröst med död stämma upprepade: “It is the night of the demon, it is the night of the demon.”

 

Efter det tog det mig lång tid att ta något på allvar igen. Anser ändå att jag är en frisk och någorlunda trevlig människa. Obotlig optimist ut i fingerspetsarna.

/ Joan Cesarini

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: