come hard or dont come at all

Lite poesi bara. Ichii försökte slå sönder en ruta med en stol men rutan höll.

 

 

Vägen till piren

lejonpoeternas ord

hjärtan små

apor som pratar

ser ut som kvinnor.

Torr rigid lägenhetsdöd,

gräs, lyrica, sprit,

heroin. Saknar din fitta

och att du hatade mig,

tidigare idag jämförde

jag dig med Diane Keaton,

du är en ännu vackrare

version av hennes karaktär

i looking for mr. goodbar,

det måste vara nästintill

omöjligt att göra så,

saker för andra. Det

bör vara omkring tolv

veckor kvar av livet.

Hatar alla som bestämmer

och helvetet är nu.

Bara rädd, bland er

undrar jag vad som kommer

hända er. Nukleär

till sinnes. Varit rädd

hela dagen. Drömde

om större, större mängd

exkrementer –

i vatten i rum som steg,

svarta ormar kring benen,

två tår faller av.

Baseballmask, slaktmask,

gödsel, sperma, blod.

Typ en kula för pannan

ingen rör sig

men blir ändå skjuten.

Morfinderivatets morgondimma

kittlande elektriska impulser

susar som bensodiazepiner

i märgen. Det är över,

tur.

Svävar tvärs tu

småstadshemligheter

lyckta persinners

långa olycka.

Slår vågorna högt?

Behöver inte sluta ögonen.

står och lyssnar vid piren

på havet i Slite skriker

adjö älskar dig mer än

ditt djupaste djup,

börjar gråta. Känner att det

inte är riktigt

riktigt, för en biljard

sekunder sedan levde Jesus.

 

Vad eller vem

för stråken genom levern

ut över ytspänningens

fjortonde dimension

bakom lithium

skallbenets sfäriska

uppgivenhet.

Gåshud

kring ljusbärarens statyskinn.

Dödar ingen tur.

Hud, själ kodad i papyrus

på alla språk

skall allt

in i mig

tyst.

Mot den hemliga bänken.

 

som jag suttit på en gång och läst Kafka och sedan drömt med blicken fäst mot havshorisont halvdröm men biblioteket bland molnen gör sitt ena horn tydligt vid solens dagsutbrott;

biblioteket i havet fast med kafka för alltid kring synvillan,

bänken kallad för alltid.

jag vill kramas

som jag saknar dig

hjärtat mitt blod

så vill jag

att du skall med mig till piren.

Underbart att känna ditt mushjärta

genom pirriga fingertoppar

i kolsvart mörker, blind

inte döv inför oss.

Vågornas hejdlösa

raseri. Jag är vilden

på nattjakt med hammaren

begravd,

Då vill jag din hud, du

tills knogarna vitnar, sjunker

analsex med din döda kropp

substanser där nu

nästan ensam.

Celluppbyggnaden kring din mun

håldjup

nej

mamma, nej

mamma ursinnenas kavitet

blåklocka

vid det vindpinade.

Först rädslan bara.

Lögnen.

 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: