The death of nothingness

Ichii har skrivit första delen av en intervju med Aleister Crowley. Första delen skildrar hur Ichii förvandlas till Crowley, andra delen som är under arbete, tillsammans med min musa Freke Räihä och publiceras även den inom en snar framtid. Båda delarna kommer även publiceras i bokform, Eskapix. Publicerar en delikat liten text av min goda vän Bjarne Nordbö först och sedan texter av Martin “the silent assassin” Nygren. Gillar generationsklyftan mellan dem, typ 200 år. Konsten står min älskade, älskade vän Amanda Eskilsson för och Ichiis systers – Judit Fritz. Musiken är från den underbara filmen “Zoo – A Zed and two noughts”. Vem som har gjort vilken får ni lista ut själva.  Crowley-vansinnet är nu publicerat hos tidningen kulturen, läs gärna här, för jag/fritz/ichii har lagt ner hela icke-själen i projektet. Härnäst kommer en essä om James Havoc att skrivas. Ichii även publicerad hos Eremonaut igen. Läs här.

 

 

                                                                     AMFETAMIN

 

Hörde hur staden långsamt började vakna till liv. Bilar och bussar brummade nere på gatan och grannarnas duschar och ytterdörrar väsnades. Ljus sipprade in genom gläntorna i de fördragna gardinerna.

Jag yrade omkring i lägenheten letandes efter mitt tjack. Det var dags för dos, ljuset och dagen trängde sig på, måste ha dos men vart i helvete har det tagit vägen. Jag var så säker på att jag hade lagt det i dörrfacket i kylskåpet. Men det fanns inte där. Tömde hela kylskåpet i sökandet och passade på att städa ur med klorin när jag ändå höll på. Va faan, kan jag ha lagt det i frysen, plockar ut allt och hittar en två år gammal gädda som jag måste göra mej av med. Passar på att frosta av frysen som mest bestod av is. Kan jag ha lagt tjacket där och det liksom blivit inbäddat i is på något sätt. Skulle inte förvåna mej, allt kan och har hänt förut.

Genomsvettig efter kylskåpsrengöring och frysavfrostning och inget hittat tjack beslutar jag mej för att kvickna till med en kall dusch. In i badrummet av med kalsongerna av med strumporna. Och vad ramlar ut ur strumpan om inte min lilla älskade tjackpåse. Vilken glädje. Glömmer bort att jag skulle duscha, fram med verktygen och ta en dos, fort fort fortare.

Verktygen ja, vart fan var dom. Jag hade dom ju igår, jag gjorde rent dom och sen då. Sitt ner, ta det lugnt backa bandet. Tomt, inte en susning till minne av vart de kan vara uppenbarar sig. Bara att börja leta.

Brukar göra rent dom i köket. Alltså börjar jag där. Öppnar skåp för skåp, låda för låda river ut allting. Hittar dom inte. Ser för djävligt ut. Tar fram Vim och torkar ur alla lådor och skåp. Sorterar knivar skedar tallrikar mm.mm. och ställer tillbaka i skåpet. Helvete och så. Klockan i kyrkan utanför slår tolv, inga verktyg ingen dos. Kan jag ha lagt dom i badrummet.

Går ut i badrummet för att kolla i badrumsskåpet. Ser mej själv i spegeln. Där bakom örat sitter verktyget.

  • [Var i helvete har jag nu lagt tjacket.]

 

 

Min plats min yta mitt skall min slyna: (MaRtIN nyGReN)

 

 

det ven en synapsera genom rum

och tiden:

avståndstagande

 

stjärnbilden som den kommer till

avbildar en sprängd parkering

 

luggen vajar avliden

bara materien darrar

inför vinden för vågen

bolmar havet som krafsar tätt intill

brinner hittar snäckor i sanden

sluter kanterna mord

själveleminering jag kan flyga kra kra

sårbar söker demaskeringens blod i förrädiskt himlavalv

boxar i ringen åskådarcirkeln vars mening värnar tröstar

mer än dragen som leder vatten under bron

på broräcket kra kra

 

en tes sjung inte med det

sliter aldrig banden hörs inte isär

du där ryggtacklar solen drömmer ett åskoväder

stäm frekvensen byt hud

elektriciteten spänner döda celler

rosslar olobotomerade i kistor sprakar odör

ökenstadens lönlösa likmaskar kravlar obegripliga

 

 

i containrar intill hamnen

järn plåt rostar

robotsår rör inte

 

blixten den stiger

från ensamvaron spegelprärien

hund spänner käke morrar

förångas ryker jordad iväg

 

hit och dit allt

föreställningen om kärnan

vill är att vara

trots att idén är

hjärnpuls du-dunk

 

abstrakt bröstgung

i stil med ett språkets kraft

skiftar skepnad ljud

breder ut stegen

farlig genom kloaker dylik dy

rymmer systematiskt koagulerad rytmik

allt sedan horisonten brast och himmelen

försvann begav sig av

ut i rymden

 

in i ljuset

bara ettor och nollor

ändå känns det

som om vattnet under bron

drar sig tillbaka i ett lod

som om strömmen omkom

på grund av vad

jag själv desperat i desperation

jag vet liksom bara förstod tidens svek

att och senare hur rummet oberoende

krymper drar ihop i

en revbensbubblande rekreation

alla dessa defekta komponenter

och förrymda ord

 

 

 

 

/// Farbror sa: att med stora krafter följer stort ansvar

 

 

 

 

mad man maldorisk michaux en gång

sex sju eller åtta

spelar det någon roll

hur många år

jag var när han kom till tals

i baksätet av en bil som nyss parkerat

utanför den röda villan

spelade det någon roll

hur vis min mamma var i sitt skilsmässoskav

när hon inte hade något svar

på min i all vedervärdigt barnsliga välmening ställda fråga: vad är egentligen meningen med livet?

en sak stod snarligen

klar så även för det lilla livet

jag även fast vad det nu var

inte hade nog ord för att förklara känslan

av sin mammas skräckslagna gap

förstenade ögon med vilka hon sa:

varför då? så säger bara sådana som är väldigt deprimerande

 

inte: kom nu min vän

så går vi in i huset igen

nej

intet mer var där med det:

 

vad var livet

det lilla jag med

min fragila fjantröst

inte ordagrant

var den som bad om förlåtelse

för liten

för min unga dumma dumma fråga det var

livet framför flimret av

så ska det låta eller

fångarna

på fortet robinson

och ö-ångest följetången

lördagen som aldrig kommer

men börjar morgonen

kvart i nio vaknade yr

som besatt av spindelmannen

inte jag inte långt

ifrån nära

människovädret nätet sockersöt

 

socker socker socker säkerligen min första drog

allt var värt det

dom där säkert mitt första beroende

 

 

 

 

Ichii/smokes death

Ichii/smokes death

 

 

 

men ändå så enkelt att bara häva iväg det

minst tio år senare

följer ett stort ansvar

med stora krafter

hånskrattande naturtalangen

och informationen kommer som ett brev på posten

som en mistlur i fredstid

som suicidpreventiva stängsel på alnöbron

 

visionen: sexigt putande mage i sommarklänning.

ingen orsak: i väntan på bingolotto.

om inte-verk: detta vad.

 

existensens begynnelse

behöver inte mer än så

för att keffa whipashskadade nackar

med för livet skadad rekyl

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

kom ihåg

den egentliga titeln

 

ett blodomlopp av tid

måste vara självdestruktivt

för att koagulera

 

att metaforisk godhet

är ondska

anarkism socialdemokrati

högervindar teknokrati

tyler durden i mitt hjärta

bara ännu ett citronträd

 

aj satan

apar jag efter smällen

mitt hjärta hämtar andan mot dörrkarmen

vilar mellan dunsarna

hon mosar mosar allt hon försöker

 

en strålkastarvärld

bortkastar gemene känsla

jag undrar hur de känner

de övermänskliga

 

och Nietzsches bränder

var de någonsin äkta

finns det ett värde

att tillskriva hans ord

 

ännu en av alla män

som inte tycker om sitt gäng

och därför söker efter

sig själv

överallt

ingenstans

lars winnerbäck i köpenhamn

röker upp tystnaden och blåser ut sverige

tomas ledin inför ett utgånget folk på gatufesten 09

en gång full av sommar

jocke berg i psykbunkern

saknar alla ord på en scen

framför förstörda generationer

mattias alkberg på pipeline

bara vidrigt vänstervriden ungdom hör

hur hans ölmage skvalpar

hunter s thompsons magsyra

droppar adrenaliniskt ofokuserat klinisk

mytomspunnet svald av ett upplöst jag

vill man göra tvärtom får man väl göra tvärtom

det är klart

för alla utom de som andas gas

bakom kavitetens stryptag

shoreline utan håkan hellström

broller jr och stjärnorna

“journalistikens” ordmobb

vuxna människor tuktar sina slavar

vanföreställer föreställningen tills den

propagerar för förevändningen

hierarkin

alla ska vi

materia invid förskingringen

förbli före vändningen

 

innan allt allt allt allt vänder om igen

inte ett ting känns igen igen

där någonstans dör man för en vän

 

Johan Fritz som skrev sig till havet

leif holmstrands främmande röst

gör det själv-kandidatur vid gehenna

osynlige anyurus dofter som stångas kring murarna

till vad att vara

eller inte vara vad som inte retar sinnena

bli ett med allt

det sjätte budordets bragdguld

tre alternativ på wikipedia

att vara eller inte vara

renare än ångesten under bron

flykten från helvetet

rimbaud

yngre utomstående tyngre

förlöst från den enda tiden

examensprovet upplöser överglänser

flanören som rastar chimären under citronträdet under litteraturhistoriens azurblå himmel

min filosofilärares nihilmästarens avkyvärda offergåva i gymnasial avsky

stig larssons pedofila elitism omvälvde

två tre fyra steg passé men når aldrig begynnelse

fingerknäppt mentorskap autentiska dementorsgap

 

kontrollens subersiva spegelbild

varför inte känna dig som hemma

du som reser och håller dina käftar

ensam som det känns att längta bort

och vid strandkanten skärskådar aspergerianen kaviteten

hur regnbågen dör vid havets hals

 

(så han stannar utan bry sig om att förstå gaia den jävla slampan

bara fastnar dränerad på tankar

oförmögen att ens i idéns ozonabstrakta

trampa vidare

tills intigheten brister

maldoror träder dubbla kondomer över kuken

stöper sin sonmakare i en vulkan

för heder och ära

denna bittraste av brygder

gör sig aldrig, som lavan begravd i strömmens vägval)

 

i överkänslig hinna

ingenting finns

utom inom

det här att vinna

 

kretslopp kretskort slut mig kort

bad boy martin ett utomjordiskt nyp

urgullig luthersk typ innanför björkpannan

majestätisk faller den ned över tomten

som våldet flyttar färdas såren härdas

vittrande kvinnohänder mot bergsfoten där aldrig kvinnor händer

trots allt i en sfär så överflödad av vacker misär

där kollektivets hjärnsläpp frammanad av diabolisk shamanism ur ugglans blick som den dyrkas i gömd median

ser till att den jävla urusla noob-nolla

som inte kan förstå

orsaken till sin värk mitt i ett mästerverk

brister isär till något betydligt mer linjärt

än tiden och

rum

som utgör

formar

allt det här

som blir

utelämnade det redan vunna

besegrade

alltet

 

kom ihåg

den egentliga titeln

 

 

 

oavsett

när det begav sig

när det var viktigt

att veta

sin och andras favoritfärg var jag instinktivt blå

i en ömsom ljummen ömsom frostig

tempererad dal för

att betinga tankekarta vad

 

jag

själv aldrig erkänd annat än svaghet

sedan ginny weasly onåbar brände ett hål i filmduken

där hjärnans evinnerliga smärta så småningom sipprade ut

rakt igenom fånigt människoklädde donnie darko

superhjältens portal frammanad av en enögd ung svart dom i kaningestalt

kläckte ägget för att blotta en bubbla

plötsligt var jag ekot i mitt lod

ett ankare svald av mishimas hav

och det var så jag

kom

såg

gick

förlorad och förstod

alltingets ingentinghet

bara så där

begränsade ord

i drömmen om postnihilism

när ingenting går att förändra längre

än så här

allt det här

vem där skär

sig jag

var där jag sa

här slår vi oss ned för evigt totalitär

tills något nytt

sprakar synapsernas skav iväg

tills vad förmår dra mig isär

som ett nät

till det där som inte kan tänkas vara värt

sitt inte nedlagda

nedslagna värde

erhållna skitvärld jag skiter i

det här det här

är jag det här

det här

sen när

sen då

det där

känns så

vem då

hejdå

 

 

 

 

/// Universal error: Svarta hål salta till karaktären

 

 

 

Planlös svindel

balanser livslinjens för tidiga dal

ned till vändpunkten

panik slutdestination inom

diafragmentariskt vrål sökande mål

som brösthöjdsmissilen från katedralen

längs med havet

 

kalendariskt tal tiden flyter

likt hemoglobin med himlasörja genom gravitationstunneln

på snäckskalens frekvens effektkodat texturell

vid liv som blixtnedslagens tendens

att träffa utan att sikta

ett universalt manifest

om denna överflödiga nödsituation

i pissljumma vattenbassängen

odjurhärjade sundvatten

eller slukande världshav

bara slut fred med speglaren

ge tändstickspojken eld och en demonisk natt tung som himlakroppens kontinentalplatta horisontbrist

bara ta oss här i från

innan jag drunknar av utmattning

eller utsöndrad salt invärtes vätska

 

Tysta läppar mumlar om sorg

ovanför ett oljestormande glas nordhav

Fullkomlighet i en fruktansvärd förgörelsebris

förför och de kysser vänster pekfingergavel

önska fukten lycka till som

genom en ung ung dum lugg

berör den så kallade själen ursäktar

pannans friktion skallbenets lättspräckthet

hjärnan utanför substansen inom

och synapsernas konvulsionsartade spänningssprak

kastar atomliknande sken i kaviteten

 

Vandra knastret i östlig kostym

knyt fingrarna sönder i fickan en efter en

så långt långt bortom ökenvindar alaskaregn

och den där bilden av bomben briserade

bortkommen i en dimension utom räckvidd

 

vad fängslar ljud vibrationer

hur sliter sig ljuden från oss

stämband var ruta har en nolla

som har ett

 

Nej försök igen viljan var

verkligen verklighet i Var rymd

var system var regelverk är till för att brytas

var språk

var etta var nolla

är någon

-ting

att bända

 

Historien upprepar sig själv

så vad fängslar vibrationer

etern tillhandahåller frekvenser

kalla det slump kalla det ett vad

bara du preciserar var

liv tillhandahåller intelligens

kalla det djungelns balanslag

för apokalyps och lidande

och hemskt lång förskräcklig dags

helvetesfärd mot natt

 

/// You do. You will.

 

förlåt för att jag tyst ber om förlåtelse för skapelsen som ännu inte hittat hem i vinden
det kanske kommer ett förhinder till förändringen
oavsett

det är på tiden
denna obegripliga huvudbry

har ingenting med mig att göra
längre snälla du jag vill
bara hjälpa cykeln på traven till implosion

ja jag lovar jag har glömt jakten
och förträngt gnistan
varför
tror du mig
inte snälla lyssna

blinka mellan andetagen du håller nära drömmen stjärna
låt mig förklara du hittar ingen
energi som håller om dig där i asfalten du stirrblickar sönder och samman ingenting frodas däri

nej det finns en vänlig komplimang i ditt påstående men universum darrar aldrig
denna krater uppstod och vad det innebär i främmande sammanhang mer än luft
det var jordelivets himlakropp som rörde sig oroligare än alltid

och du låter ögonen rulla
jag saknar medel
visst jag kan försöka jag kan fortsätta visst
jag fortsätter försöka

den sköna naturen har inte bitit sig i läppen vid åsynen av sin spegelbild, även om det nu kan tänkas se ut så, egentligen vore det nog lätt att missta planeten för en självdestruktiv varelse med sin ärriga yta när den omedvetet kallsvettas, vrider sig i sömnen, oskyldig som ett barn som ömsar skinn

visst himla du med stenarna
när jag uttrycker denna diamanthårda avvund
jag lovar jag står vid din sida
ensam om så krävs
mot att du väcker mig till
liv, detta omänskliga beroende

 

 

 

// Stor lillebror

 

kräk kom och gå som en utlösning
förädla den riggade depressionen
likt ett smogmoln utbrett över
andarna som intet annat än andas brandrök vill
det skrivna blir sant
förstå då det är skrivet i sand
för alla andra betyder allt
ingenting alls.

 

ögonen
i skelettets bengrå hålor
brinner i djuplodade tårkanaler

ingen vävnad inget kött i tankarna
ingen lösning

kan men måste mera
skrika skrik på gallskrik i havet
som dunstar och vada längs grund botten
stranden den fula
sanden den bruna sanden
elektriskt laddad lem bryter ytan

smeker fram en virvel
vad kan man säga
det regnade i går

maskinell självsanering
han var väldigt kall
därför inte till strömmens gagn
han tog ett dopp i kokande asfalt
avstod från att injencera radiovågor genom ögonen
det var en vision om att leva
som blev pojkens automatiska död

men roboten inom är inte
bara kall
varm metall
passerar idén om ett hjärta

i mitt fall.

 

 

 

 

 

 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: