In it for the head

Jag sitter här med en finsk morakniv mot halpulsådern och autistrunkar, eller jag menar gråter. Varför kommer aldrig  Stefan Hammaréns utlovade skarabéertrilogi ut? Vad är det för fel på förlag? Som jag ser det har Stefan och Nikanor förmodligen det intressantaste det här kuklandet har att erbjuda rent språklig. Time to walk the walk motherfuckers. Ge ut, eller besök galgberget. Vi är många som väntar på er i helvetet, senare.

Postar länkar till min senaste essä, en gestaltning av Beckett publicerad hos tidningen kulturen. Är ganska nöjd, den består av blod, blod, blod, blod bara mitt eget blod och sperma. Nej men seriöst, jag är nöjd. Och tack Clemens, Bo, Freke och ni andra som hjälper mig genom den konstant accelererande livsvärkskrisen. http://www.tidningenkulturen.se/artiklar/litteratur/essaeer-om-litteratur/12034-blodets-becketts-och-bokstaevernas-upploesning

Kapitel fyra av min novell “Gula febern”, finns nu även att läsa hos sourze, det är ett ganska avskyvärt kapitel, barnvåld och sånt som folk som gillar sånt gillar.  http://www.sourze.se/Den_Gula_Febern_10781806.asp

Och nu följer en text av Joon Svedelius Lindström. Med Soundtrack, lyssna eller saxen, ni vet hur och var.

mitt namn är Agent Orange (slit your guts (open face surgery))

Den deformerade barnvålnaden, den som är levande och har fötts fram ur en kvinnas kropp, vriden i plågor, alltså rent fysiskt permanent vriden (likt lera någon format med pestsmittade händer), de spretande armarna, den groteska skepnaden, gifterna som lägger sig, dess oskyldiga uppenbarelse och sedan dess kraftulla verkan, här utanför endast koskit, vårskörden verkar vara lite sen, men den är på väg, Eisenstein, snabba, flimrande ögonblicksbilder från “Staroye i novoye”.

I livmodern, denna morgonstjärna, fosterläppar skurna mitt itu, deras oskyldiga ögon, mördade, ihopväxta foster, din mage är min mage och så vidare och snart skall vi dö denna döden dö eftersom vi inte kan leva.


Hon forcerar fram en skengraviditet och vill se min reaktion, dessa tumörer tillfredsställer inte mig, varken de som blir till barn eller de som blir till död. Ändå, när de små varelserna tar min hand, jag kan inte undgå att smälta, smälta likt jag borde ha levt ett annat liv än det som blev.

Kärleken är som sådan, den sliter människor itu, sliter itu deras kött, djur blir till människa och människa blir till djur och dessa varelser blir till ett, det blir som kroppen tillika sinnet smörjas i agent orange, ut ur skötet stiger sedan en varelse, hälften man, hälften ödla, hälften kvinna, hälften orm, grodor lägger sig invid hennes barm och diar, jag äter upp placentan till efterrätt, gift säger jag er, gift.

Hänförelsen då de groteskt missbildade lever vidare, flaskorna med sprit som ryms inne i barndomens memorabilia, längtan tillbaka till det dammiga naturvetenskapliga museet i Visby, tänk att en dag få avla fram ett missfoster och ha det placerat där, uppe på en av de höga välfyllda hyllorna, en fullt utvecklad kalvmänniska, min dödsångest lättar, färdas till ett moln och flyger sin kos även då jag vet att kaos är granne med mig.

Advertisements

2 Responses to “In it for the head”

  1. Joon Svedelius Lindström Says:

    ramlar överbord, stökar till,
    blir en sko, kanske en vägg,
    förhoppningsvis nytapetserad eller
    åtminstone målad av en gravid kvinna

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s

%d bloggers like this: