Schuld

Publicerar först en dikt av mig själv, (bladerunners ungdomsnätter) sedan följer ett par texter av Kent Lundström, fler texter av honom kommer följa inom kort.

Bladerunners ungdomsnätter

När jag så söker mig själv
I min ungdoms promenader
Känner jag inte hur mina fötter
Rör vid den regntunga asfalten,
I en immig bilruta ser jag hur jag ler:
Visbys nätter är min själ.

Där vid det ödelagda växthuset,
Med sina talande skuggspel
Och spiralformade vinrankor
Strax intill hamnens industriområde
Tittade vi på varandra och rökte
Då varje natt var ny och helig,
Och månskenet begärde avsked
Och började ärligt och slutade ärligt
Med bladerunner och ghost dog.

Ingenting finns kvar nu
Det är mitt fel
Att jag är död.

När jag hör skott utifrån,
Flyr jag ut, från cementplatån
Lyser fyrverkerier upp himmelen,
Illustra stjärnor faller mot min trottoar,
Trötta spädbarn reser sig ur askan
Med lite större möda för varje gång
Och allting är ändlöst och tiden står stilla.

II

Det är som om något har skuggat ljudlösa nattflämtningar,
fjärilars drömsekvenser
Genom ådriga nät av nedärvd glömska

Till rött damm i invärtesöken
Blodets hjärtliga detonation

ingenstans/katastrof

Men vi har alla namn, vi har alla namn, alla namn.
Göm med mig, glöm med mig, dröm med mig.


residual

Vänder timglas; lindar in,
lindar in och tar genvägar,
när jag egentligen bara vill,
leka longitud och latitud.

slumptalsgeneratorer, jesus och popcorn
Jag längtar någonting som inte var igår.
Glöm att du är människa och bli maskin.

aldrignoranta!

Målat höst på dörren och sparkat fötter på håll. Om och om, och om, och om, igen. Blodsmak i Jakobsberg.
Daggdrömmar på soffan och det växer Mossa på min mage. Tänker på en liten, mumlar runt och famlar efter
famnar som somnar och jag ramlar. I trädet utanför fönstret kraschar klyschor och spelar ”om du har ett äpple
vill du dela det med mig?”, medan jag skriker hela världen blöt, lilla mammut. I mina öron sjunger David om
spädbarnsdöd, men mina läppar sjunger ingenting. Så dö döden dö den död. Tänk. Svart, vit, grå. Älskling,
älskling, var det inte så att vi tog livet av varandra? Om du, jag, vi: var andra, så kanske, kanske, kanske, vi
inte behöver tunghäfta fast känslor på en vägg i förrådet och stänga dörren om.

glamnesi

Den här torsdagen känns precis lika g.lömsk som den igår.

 

Charlatansfebern

Brottar solkatter och skuggboxas med vintervåndans väna vålnader,
putsar Joharis fönster och får lön för mödan. Sicket förvärvfördärv!

 

 

kaskad

Jag har kommit på en sida av mig själv,
som jag vill våga visa mer ofta:
inte slagsidan,
inte baksidan.
Inte sista sidan.
Inte andra sidan,
inte säkra sidan.
Vid-din-sidan,
faktiskt, faktiskt!

 

o.m.m.

Men från någonstans i Europa, lyfter protesmakaren ett varnande
leprafinger och viskar om ett annalkande mord intill Donau.

 

 

moment 3 – tidsstudie och

23:07 och klockorna slutar sjunga:
dina händer är inte längre bara två
när våra andetag stagnerar i eufori.
Karmakosmetika; det hjälper dig föga att måla leenden på din andra kind,
för när kappvändarvinden blåser hårt kommer jag att välja att inte värma.

 

 

fall isär, fa lli sä r, f al lis ä r

Har det vuxit vingar i dina sår, händer dina händer i någon annans hand,
eller letar du fortfarande efter sådant som ingen önskar någon annan?
Men, egentligen, undrar jag bara: vilken väg till därifrån valde du härifrån?

 

 

vägsjäl, spöklös

Skyl tystnaden i dina ögon, men stanna aldrig.
Aldrig. Inte här. Mina speglar är svarta för dig.

 

 

23:07

Plonk. Plonk. Plonk.
Två tummar, i två timmar, mot näsroten.
Plonk. Plonk. Plonk.
”Det är nästan som, silver. Nästan, som att svälja sina spår! Jag tror, att jag ska bada mina fötter, i den
där lilla ljuspölen, där, mitt på golvet. Tvätta bort smutsen mellan mina tår, gömma huvudet struts mellan
kökssoffan och balkongdörren och vagga, vagga, vagga.”

 

 

sforzando fff

R, re, rep, repe, repet, repeti, repetit, repetiti, repetitiv.
Mono-ton.
Vad spinner spindeln, vad spinner spindeln?
Nät om nät om masken för ögon om dolt.

 

 

och dunkadunkaklezmer

PSST! Separera molnen från sina nästen och fyll munnen med dem.
Vaddera vass tunga och spotta blodade tänder på blodade händer.
Teckna monologer med krokiga fingrar på fasader och barrikader:
”Åh, drömmen. Drömmen!”
”Kan du se, den?”
”Jag kan se den.”
”Jag ser den inte!”
”Var tyst, tyst.”
”Varför?”
”Jag vill inte vakna.”
”Jag vill inte somna.”
”Varför?”
”Tänk, om jag skulle..”
”Vad, vad?”
”..drömma någon annans.”
”Eller inte drömma alls.”
”Ja..”
”Strunta i sömnen.”
”Jag struntar i sömnen!”

 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

w

Connecting to %s

%d bloggers like this: