Multiple personality detective psycho

Vill att ni skall se. Det är som twin peaks på klaustrofobiskt heroin, spetsat med tvångströja av emotioner/fostervatten/lsd. Och jag älskar det. Är ju tyvärr så att jag tycker mycket bättre om film än människor. Knullzombieruttenheten, autistögon inatt.

Publicerar nu text ur “Community” av Leif Holmstrand. En sorgsen text som för tankarna till Dennis Cooper och tidig William Gibson. Distanserat och fragilt. När jag läser den kan jag känna en digital ångest flasha genom min datorhjärnas fiktiva hiroshimahjärta. En overklighet verkligare än mycket annat. Tyvärr är inte radbrytningarna och dylikt  helt kompatibla med wordpress, ni får köpa boken, var och hur kan jag informera om vid senare tillfälle.

 

 

DU HAR VÄL BILD

var tvungen att ändra lite i min text, men kommer inte på något bra att skriva, tycker att det är svårt att skriva något bara så där, så jag säger som alla andra, skriv om du undrar något

en undran kommer upp ur de gemensamma allt för många orden, men den är otydlig, sorgsen, lite elak kanske, det är svårt att tycka om en undran som vill pilla sönder och stå fri

datorer är inte min starka sida men jag har lyckats att få till en liten bild, inte bra, men bättre än inget, kramar till alla

den som står fri har ingen profil, den ene skriver den andres skaplynne för dagen, kroppen är en tanke avsedd att förleda, hjärnbarken blir alldeles slät av undran men ändå längtas det, beröringshunger läcker fram ur fingrarna som pillar sönder, avvärjer eller slår

nu blir jag säkert kär i dig, pinsamt överdrivet jävla töntkär i dig

det hatas för lite

jag är en björn

nej

 

Well, I guess, Mr. Chairman, that first I’ll pay a visit to your house. Parole Board Official: To thank me, I suppose? Blake: No… to fuck your wife. And your daughter. Hell, maybe even your dog. “]Blake: [thinking] Well, I guess, Mr. Chairman, that first I'll pay a visit to your house. Parole Board Official: To thank me, I suppose? Blake: No... to fuck your wife. And your daughter. Hell, maybe even your dog.

vill bort, pluggar spanska, listan över resmål kan göras oändligt lång, är nyfiken och vill upptäcka nya platser

du får inte, det duger inte, du kommer inte att lyckas, jag skiter i din lämpliga upptäckariver och livsglädje, vi har absolut ingenting gemensamt, jag hatar dig

vi kanske har något gemensamt, skriv om du har lust

det är inte alltid så det går till, så trött på den där pladdrigheten, idéerna om inspiration kontra svett, jag skriver inte den värld jag vill leva i, inte heller den värld som finns, ingen uppbyggande verksamhet, inget sätt att bevara eller omforma, gemenskap är inte alltid värd att eftersträva, jag vet inte vart det leder, det kan vara rensning och förstörelse, kanske sabotage, klåda

ja, det kan vara sjukdom

ja, det är sant att det är en sjuk värld, men jag orkar inte bry mig

anonyma sidor är helt ointressanta, alltså sådana utan bild och utan text, likaså sidor fyllda med bilder på modeller, porrskådisar och katter

jag är så ensam

nästan lika ensam som du

ta det lugnt, men inte för lugnt, något måste ju hända

vittna, det bör ske här och nu

vem är jag, jo, jag är en människa som tycker om andra människor, och som tycker om sig själv, en kille som tycker om killar

jag gillar att vara spontan med glimten i ögat men uppskattar också den långsamma intensiteten, där spänningen växer sublimt

några av mina vänner säger att jag är konstnärlig och filosofisk

Benny: You ever fuck a mutant?

Benny: You ever fuck a mutant?

min vän ligger och sover, den enda vän jag för tillfället står ut med, de delar som sticker ut ur byltena av täcken och mörker skvallrar om en specifik, smärtsam skönhet jag till vardags väljer att bortse ifrån, man gör vad man kan för att överleva, jag skulle inte stå ut med mitt liv om det inte vore för de ögonblick jag inser att han finns på riktigt, nej, det gäller även andra, det finns andra

en särskild

det finns en man jag just i detta ögonblick håller på avstånd

rent geografiskt

någonstans i mitt inre, tror jag, har jag alltid intresserat mig för och undrat över var den jag möter har sin plats här på jorden, det finns alltid en plats, ett hjärta utanför kroppen, jag vill ställa mig där med öppna armar

rent geografiskt är han praktiskt avlägsen, jag behöver inte erkänna min bindning, att jag älskar honom, han kommer nämligen från en annan planet, så resonerar jag och misslyckas totalt med livet i min paradoxala iver att föda hans barn och låta honom äta mig bit för bit i blodig ljuvhet och nafsande terror alldeles oavsett hur många mil jag placerat mellan hans kropp och min

jag söker honom i andras ansikten

varenda självbild jag möter briserar, det finns bara trasiga, fåniga, misslyckade ansiktslager som försöker dölja den sanning som är hans, jag är galen, jag måste vara galen

jag tycker om naturupplevelser, kultur, att vandra och simma, att resa, upptäcka, prata, lyssna och njuta av tystnad tillsammans med någon, så har vi språk, lyrik och humor, det känns viktigt att leka, dansa, sjunga, att praktisera och ta del av alla möjliga konstnärliga uttrycksformer, att tänka på och med andra människor, möte och närhet får mig att växa som människa, tror jag, nyfiket intresse för den andre och främjande av gemensam utveckling är viktigt, att titta i ögonen

i ögonen breder det svarta ut sig under det gråblå, en natt i kosmos utan stjärnor och jag längtar in i den tomma tarmsvalghimmelsavgrunden där, det här är kärleken inuti kärleken, skiten inuti skiten, ingenting kan någonsin stillas, räddas, göras helt igen

jag tycker inte om att utnyttja och förnedra

det är väl självklart att jag tycker om att utnyttja och förnedra, jag erkänner det gärna med huvudet sprängfullt av längtan, låter mig även villigt utnyttjas och förnedras, det är inte varje dag som är fri från suicidimpulser, det gäller oss alla

It is sometimes an appropriate response to reality to go insane.

It is sometimes an appropriate response to reality to go insane.

jag är stockholmare sedan åtta år, växte upp som västtysk men var sedan engelsman under nio år

det geografiska hindret är en del av ansiktet, det engelska tyskansiktet utan drag, jag ser att det inte är jag trots att bild saknas, ännu ett ansikte som inte duger, avstånden i tid och nationalitet spricker sönder lika lätt som framtidsplanerna, vem kan det vara som går så totalt förlorad om det nu varken är du eller jag, ta tag i mig, jag längtar ju

jag söker en man i min ålder eller yngre, en som är på väg mot sig själv, sensitiv, lekfull, med humor

söker varma bröder och modiga vänner

så, nu tappade jag lusten

allt är ditt fel

vi är ett trevligt och reko killpar, båda strax under fyrtio, våra hus runtom i världen är nu tömda, döda, och ensamheten i att vara två känns svår på gränsen till outhärdlig, därför söker vi nu en kille i vår ålder ner till kanske sjutton eller arton för en trekant, du ska gilla att bli påsatt, det är inte så att vi avskyr varandra, men det finns en gräns vi inte överskrider när det gäller den sönderslitande, muskulära längtan till döden och moderskroppen ingen av oss egentligen vill erkänna, vi ignorerar men efterlever tabulagstiftningen trots att vi gärna använder spillvärme som läcker in i oss från det hållet, vi gillar att runka och suga framför en porrfilm som isbrytare, skriv för mer info

den ena killen är smal och slät, den andra mullig och hårig, kukstorlekar anser vi inte avgörande, din kuk får vara som den vill, men vi kan lova att du inte blir besviken på våra, på de ödmjukt och omsorgsfullt framdrömda, språklösa genitalier som är celldelningsekon av forna sagotiders kärlekskamp, vi bär barn i könen, vi bär framtiden så som den embryodrömdes av de första människodjuren när världen var ung, vi skriver detta för att vi tröttnat på brev från killar som söker muskelpullor med hingstkuk

vi vill gärna att vi kan bli vänner även utanför sängen och att vi kan träffas mer än en gång, då vi tror och hoppas att sex blir bättre med tiden, första träffen är självklart kravlös

under bordet väntar ett mindre djur på sin tur, med det menar jag att djuret är mindre än du och att du ännu inte är färdig, det tar en väldig tid, vad är det för ceremoniella drömsockertextilier du väver kring varenda svek, jag vill smaka, vi vill alla smaka, hur kan relationer vara substantiv och inte verb

jag fattar det inte

vill du vara vänlig att lyfta lite på fatet och vinkla det, ja, låt den tröga massan rinna av, över kanten, även bordskanten, vad är ett äktenskap, jag fattar det inte, jag fattar det inte

här finns en gift, hårig kille som söker bisexuella grabbar i samma sits, lagom stiliga snubbar som vill träffa någon vid sidan av för lite skönt umgänge utan krav, ni vet vad jag menar

var träffar man en seriös man i denna värld, är tydligen expert på att gå på pumpen

jobbar inom socialpsykiatrin, gillar verkligen arbetet i sig och den status min befattning som kvalitetssäkringssamordnare skänker, det finns ett skönt hål inbyggt i systemet någonstans och jag vet att jag en dag kommer att finna det socialpsykiatriska hålet och under stor njutning krypa ut ur denna förstadievärld mot nya möjligheter, himlar, rymder, psykedeliska mönster i tapeterna, men till dess är det kanske dig jag söker, dig jag behöver, det finns ju ensamma dagar och könet behöver ju alltsomoftast tömmas

bor i en lägenhet i centrala nervsystemet, det vill säga huvudstaden, köpte den förra hösten och har renoverat nästan allt, utom badrummet

är frisk, vilket du också skall vara

söker en glad kille som njuter av vad livet har att erbjuda

ålder och ras spelar mindre roll

hör gärna av dig om detta låter intressant

han är så avlägsen nu, men jag rör mig mot honom, det kan inte hjälpas, kanske finns han i det svalg som omöjliggör fortsatt liv men även om det blir mitt snöpliga slut finns ingen anledning att ångra något

hur skulle jag förresten kunna ångra något jag aldrig kunnat kontrollera eller välja, det var ju bara ett faktum, alltihop, det var oundvikligt, det här är ju inte ens sanning, jag spånar kring ett minne bestående av enbart droginducerad drömdoft, eterisk, lättaste sorten, skingra allt, blås bort

är detta allt du har att säga

är detta de socialt handikappades fristad, så jävla störigt med folk som inte håller ord, oseriösa som säger att de vill men som sedan drar sig ur, det är fan inte för mycket begärt med raka besked, man skall hålla vad man lovar

öppen för förslag

du har väl bild

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: