Döden, proper propaganda

Poesi av Malin Jonsson idag.

dödspropaganda

————————

någon knackar ytligt på dörren

och kommer in som en storm eller

ett hav eller en krossad ruta genom näven

som ruttnar

och hänger kvar

fastän det har gått för långt, fastän

det har stannat tiden och

fastän det står ett par

som kräks i varandras halsar. som om

det vore nåt vackert att älska

när man aldrig säger något som är sant

utan bara avbildar, avskärmar, avdunstar:

tretusen bubblor upp i luften

och jag vänder min kind mot golvet, lyssnar på tystnaden

efter tystnaden innan tystnaden. gudarna skall veta

att jag gråter blod och

gråter kött som

gör ont

att klämma ut

genom ögonen som är stora blå hål

utan djup och inga pupiller

i mörkret eller ljuset som är samma.

———————————————-

det är helvetet på jorden, mest min mun

som öppnas med den mjuka tungan,

jag ejakulerar på dina lik

fastän det fan inte går

och dina drömmar, ni kan dö

hela jävla bunten för det här är inte jag,

ni känner inte mig

ytan är en unken stank i örat

och gladplasten verkar ledsen över

mitt utmärglade ansikte

under allt jävla fett.  något säger mig

att världen är lycklig

utan dig

och folket är gott men mest ont

i ungefärliga jämförelser

med gudar och myter

mot min panna: ett långfinger rakt i

ansiktet och de där vrålen som aldrig

slutar som bara ökar och

de fladdrande gardinerna

över era ansikten. som om jag

inte slitit i dem dragit ner dem

och bränt dem

—————–

jag är som om jag aldrig funnits eller

som om allt jag någonsin sagt aldrig

någonsin sagts och

som om det är en fågel

precis i min dröm, där i trasslet

på mitt huvud. jag hatar dig

och dig och

dig och jag avskyr era hobbys,

era intressen, väx in i mig

och strunta i allt

——————–

det finns inga utvägar

och ingen verkar fatta grejen.

huset trampas för fan

ner av dvärgafötterna, svarta

händer klappar polyrytmiskt,

mest för att det låter så jävla snyggt

och av samma anledning sjunger jag

atonalt och slumpmässigt; sången kommer

i kaskader precis som jag inte kommer

och underjorden är väl för i helvete inte

motsatsen till fruktbarhet; jag är en

ktonisk gudinna och en segrarinna

och förlorare av all misär, kan inte

rimma, går in i en förbannad dimma,

håll käften, din jävla fula kvinna.

—————————————

jag ser att det börjar närma sig

och avsluta sig, att binda ihop säcken

med tarmar och fullgoda vegetariska motsvarigheter.

håll för fan käften,

jag är inte tyst än, skrik

i din vedertagna allmänna opinion

och tryck upp nåt förbannat äckligt i röven,

jag kan fan inte hjälpa till med allt eller

ta vadsomhelst som duger. det suger

men jag skiter i allt och är

ingenting och tomheten

är en nihilistisk sexdröm, jag är helt

jävla overklig och inte ett dugg jävla snäll,

sitt fot innan jag slår ihjäl dig.

———————————–

Tom Waits – Hang Down Your Head