det trötta hatet

 

 

med trötta ögon ingenting men ensam, påtagligt tvungen, obehagligt obesvärad.

det hade aldrig varit tal om ett värdigt liv och texten som aldrig blev av,

bokstäverna som vaggade sig varma i en fanatisk vulva osynlig för öppna ögon

en text som skulle vara som mishimas stjärnor med ett innandömme av kött

fräna tentakler inte riktigt men närapå överträffade det sublimvackra i stjärnans islyster

det upphöjda och vidriga i självklar symbios; så kastade han sig efter blixten och ögats historia

och så skulle kanske själva fällan uppenbara sig i frostblå vinterhänders väderbitna livslinjer

 

 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: